SÖNDAG

Det går bra nu. Lite för bra. Så bra att högre makter tyckte att det var dags att väga upp mitt flyt med lite klassiskt oflyt. Ungefär en timme efter att jag hade flyttat in i nya lägenheten hörde jag en krasch från parkeringsplatsen utanför. Det visade sig att en ung tjej hade backat sin bil rakt in i min, med ursäkten att det var mörkt ute och min bil är svart. (Den är grön, men det kändes onödigt att påpeka.) Tur i oturen är att jag redan kör en riktig skrothög, så en tillplattad bakre kofångare gör ingen större skillnad varken estetiskt eller funktionsmässigt. Men lite snopet var det ändå - inte direkt det välkomnande till kvarteret jag hade väntat mig. 

I övrigt trivs jag otroligt bra i nya lägenheten. Att jag verkligen bodde i ghettot innan har blivit extra tydligt sen jag flyttade till överklassområdet Carlsbad. Gatorna är rena och fina och kantade av raka palmalléer. Och levnadsstandarden i lägenheten når nästan upp till svensk dito, vilket inte är helt vanligt i något annat land än, ja, Sverige. Redan första utekvällen träffade jag dessutom en kille som också visade sig vara en tatuerad nyinflyttad basspelande webbdesigner, så nästa vecka har jag inte bara jobbstart att se fram emot, utan även en dejt. 

Som sagt, det går bra nu. 

TISDAG 3

Det här är intressant, att mitt i all stress just nu känner jag mig mer avslappnad än någonsin. Det har bara gått fem dagar sen jag fick reda på att jag från och med nästa vecka har ett heltidsjobb, och saker och ting har gått så otroligt fort. Jag har som sagt redan hunnit hitta en ny lägenhet samt packa större delen av mina tillhörigheter, och jag flyttar in om två dagar. Men trots stressen med att flytta, göra sig hemmastadd och börja nytt jobb inom loppet av några dagar så är det som om ett lugn har sänkt sig över mig. Jag kan för första gången på,  jag vet inte - fyra år? - slappna av med gott samvete. Jag läser böcker från pärm till pärm, slötittar på hela säsonger av halvfåniga tv-serier, väntar två timmar hos läkaren med en vän för att hon ska slippa gå ensam och skriver tre blogginlägg på samma dag, utan att ha den där ständigt gnagande känslan av att jag egentligen borde göra något annat - plugga, söka jobb, eller båda två. Det är så skönt att jag inte ens kan beskriva det. 

Nej, nu ska jag kolla färdigt på säsong 1 av Greek samt läsa ut Jonas Karlssons Den perfekte vännen. Later, homies.

TISDAG 2

Två lustiga grejer angående mitt nya jobb. Det första är att min huvudsakliga syssla som webbdesigner kommer vara att skriva XHTML- och CSS-kod från scratch, något jag har sysslat med sen de tidiga tonåren men egentligen inte har någon formell utbildning i. Min dubbelkandidat i Medie-och kommunikationsvetenskap och Litteraturvetenskap ser visserligen bra ut i CV:t, men är ganska bortkastad när jag kommer att få betalt för att göra något jag är självlärd i.

Det andra är att när jag pratade med min nya chef på telefon idag berättade hon att det efter intervjuerna hade stått mellan mig och en annan person som de gillade exakt lika mycket, och att de för allt i världen inte kunde bestämma sig för vem de skulle anställa. Därför kom de på idén att den som först mailade ett "tack för intervjun" skulle få jobbet. Mitt tackmail kom tre timmar före den andra personens. Impeccable timing, som vi säger i det här landet.

TISDAG

No rest for the wicked. En snabb uppdatering av det viktigaste just nu: Igår var jag i Carlsbad och kollade på en lägenhet bara någon kilometer från mitt nya jobb. Lägenhetskomplexet har fyra jacuzzis, två swimmingpooler och ett gym. Mitt rum har walk-in-closet och eget badrum, och resten av lägenheten har öppen planlösning och balkong. Runt hörnet ligger ett gigantiskt köpcenter med biograf och butiker, och det är två kilometer till stranden. Jag flyttar in på torsdag.

TORSDAG

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men såhär. Mina roomies har en del seriösa hippieidéer för sig. Till exempel har de naturläkemedel och häxkurer för precis allting, och har botat märkliga åkommor hos mig fler än en gång med salvor, soppor och drycker. De har även ett medium som de besöker med jämna mellanrum, för att få reda på vad framtiden kan ha att erbjuda. Jag som är totalateist och minst sagt skeptisk till allt new age-relaterat skrattar oftast lite sådär lagom överlägset när de berättar om seanser och wiccanska vänner. 

Förra veckan var jag dock på en jobbintervju för en position som webbdesigner här; en liten prisbelönt webbdesignbyrå i Carlsbad där det i princip bara jobbar kvinnor. Jag vill faktiskt gå så långt som att kalla det hela för ett drömjobb. När jag kom hem sa mina roomies att sist de träffade sitt medium hade hon spått en förändring i balansen i hushållet inom fyra månader. Detta var fyra månader sedan. Rumskamraterna tog därför detta som en stark indikation på att jag skulle få jobbet, och flytta ut ur deras extrarum. 

Och idag fick jag ett mail från chefen på One Lily, som erbjöd mig jobbet. Jag tackade ja, förstås. Och grät till och med en liten skvätt av lycka. Nu är det jag som packar mina saker och flyttar till North County. 

FÖDELSEDAG

Födelsedagspresent x 2. Är detta ett medvetet drag från mina föräldrar för att få mig att uppdatera bloggen dubbelt så mycket, eller beror det helt enkelt på bristfällig kommunikation? Oavsett vilket ser jag fram emot läsningen, samt återkommer snarast med ett mer innehållsrikt inlägg.

MÅNDAG

Jag vill vinna den här tävlingen så mycket att det är löjligt. Om jag ändå hade kabel-tv...

SÅ HÄR BOR JAG

Min säng (som för det mesta även fungerar som arbetshörna, matplats och soffa)

Klänningar och en fullt fungerande stereo som jag hittade i gränden utanför min gamla lägenhet

På nattduksbordet just nu

En vägg

Ett litet smakprov från min Homies-samling; ett helt gäng pyttesmå ghettosnubbar i plast som bor på en hylla i mitt rum

Skor, skor, skor!

FREDAG

Jag blir så lätt rastlös. Det händer framför allt när jag stannar på samma ställe för länge. Då krymper omvärlden och jag utvecklar klaustrofobiska tendenser - en kombination som inte är att leka med. Ibland kan det ha rent livsomvälvande konsekvenser, som den gången jag tog mitt pick och pack och flyttade till andra sidan Atlanten. Ibland är det mindre akut. 

Den mildare formen av detta tillstånd botas enklast med rörelse, att resa, om så bara till en grannstad eller ett grannland. Nu råkar det vara så att mitt nuvarande visumläge inte låter mig lämna USA, eftersom jag då inte är garanterad att bli insläppt igen. Man skulle därför kunna säga att jag är fångad här. 

Man skulle också kunna se det på motsatt vis; som ett utmärkt tillfälle att resa inom landet, som ju råkar vara både stort och nyansrikt. Högst upp på listan över städer jag kan tänka mig att fly till när eskapisten inom mig vaknar nästa gång är San Francisco. Och Portland, Oregon. Problemet med båda dessa städer är dock att de ligger så pass långt norrut längs kusten att det har hunnit bli höst där. Riktig höst alltså, inte skenhöst som i San Diego. Och är det något jag verkligen inte uppsöker frivilligt är det regn, rusk, mörker och kyla. Efter 20 svenska vinterhalvår har jag helt enkelt fått nog. 

Nästa helg är det Halloween. Helgen efter det är det, om allt går enligt planerna, dags att tillfälligt stilla rastlösheten igen. Då drar vi till Vegas - i syndens näste är det fortfarande sommar. 

Diana och jag insuper den lokala kulturen. Las Vegas, januari 2009. 

TISDAG

Det här med språk är intressant, och hur man anpassar sig till sin omgivning. När jag just hade flyttat hit fick jag ständigt höra att jag hade en "cute accent"; min svenska brytning var inte fruktansvärd, men ändock märkbar. Jag vet inte när förändringen skedde - det mest logiska svaret är väl "gradvis" - men numera hör 99% av alla amerikaner jag träffar ingen skillnad på mitt uttal och deras eget. Jag märker det inte själv - och vissa ord är fortfarande värre än andra om man vill dölja sin brytning (girlfriend är ett praktexempel) - men på senare tiden har jag fått mängder av kommentarer angående det hela. Till exempel var jag på en fest nyligen där folk uppenbarligen tog mig för amerikan, tills någon fick reda på att jag var från Sverige. Resten av kvällen blev jag presenterad som "the Swedish girl with no accent". Och min (amerikanska) kompis S påstår ibland att jag pratar bättre engelska än många amerikaner hon känner, men jag anar att det är en smula överdrivet. 

Jag är fortfarande inte helt klar på huruvida det är en förolämpning eller en komplimang att bli tagen för amerikan. En sak som är säker är dock att det underlättar daglig kommunikation med främlingar, då man hela tiden slipper småprata om Sverige hit och Sverige dit - så svensk är jag fortfarande att jag undviker småprat i mesta möjliga mån. Dessvärre är jag rädd att det hela går ut över min svenska, som har blivit läskigt amerikaniserad på sistone. Främst, anar jag, beroende på det faktum att jag aldrig använder den.   

MÅNDAG

När man nu ändå bara fyller år en gång om året tycker jag nog att man har rätt att dra ut på kalaset lite. Det är 9 dagar kvar till min födelsedag, och firandet är redan i full gång. Helgens tur till Six Flags var den bästa presenten jag kunde tänka mig, och till min förvåning gav 12 timmars oavbrutet bergochdalbaneåkande mersmak istället för illamående. Det här måste räknas till en av mina starkaste upplevelser någonsin, alla kategorier:

Tatsu är enligt uppgift den högsta, längsta OCH snabbaste flygande bergochdalbanan i världen. Vi åkte den tre gånger, varav två direkt efter varandra. Till slut tittade personalen på oss och sa: "Again?". Vi: "Again!"

TORSDAG 2

Förresten har jag kommit på en briljant lösning på min svårartade dygnsrytmstörning. Sätta en väckarklocka. Jajamensan. Mobilalarmet är satt till 9:30 imorgon - man får ju börja varligt. Jag inser att detta kommer bli en seriös prövning av min självbehärskning, det är ju trots allt ganska lätt att bara stänga av larmet och somna om igen. Men i övermorgon ska vi upp tidigt och bege oss till Magic Mountain norr om Los Angeles. Och ska man orka åka bergochdalbanor hela dagen duger det inte att vara jetlaggad. Eller ja, det är ju egentligen inte jetlag utan bara oregelbundna sovmönster, men det tvivlar jag på att min kropp vet om. I alla fall. Somnar jag inom den närmaste halvtimmen får jag 6,5 timmars sömn inatt. Det är ju inte i närheten av mina normala 10 timmars skönhetssömn, men det får det vara värt. Man får ju offra sig för Magic Mountain.

TORSDAG

Jag känner ett visst behov av att återerövra den pseudointellektuella image jag har försökt upprätthålla i bloggen - en image som dock gravt underminerades av den skrattretande låga intelligensnivån på gårdagkvällens inlägg. 

Och jag hade något skitsmart jag tänkte skriva här som upprättelse. Fast sen glömde jag bort det. 

ONSDAG

Det här med sjukhusserier är ju ett outtömligt konversationsämne. Det verkar vara lite som med sushi, surströmming och socialism; man antingen älskar eller hatar det. Själv är jag en obotlig sjukhusserietillbedjare, och jag vet att jag har skrivit om det här tidigare, men dyker det upp en ny sjukhusserie känner jag mig tvungen att kommentera det hela. Och efter tre avsnitt kan jag inte ignorera Mercy längre.

Man kan ju tänka sig att en person som vill skapa en ny sjukhusserie har ganska hög press på sig att komma på en originell idé. Cityakuten har i omkring 15 år varit stilbildande för den mer seriösa skolan, medan Scrubs kör rakt motsatt koncept. Någonstans i mitten hittar vi Grey's Anatomy. Ni fattar konceptet.

Och så har vi alltså Mercy. Det som skiljer serien från andra sjukhusserier är att den berättas från sjuksköterskornas perspektiv istället för läkarnas. Samt att en av sköterskorna är nyligen hemkommen från Irak. Detta påverkar dock inte intrigen i den grad det borde göra. Vidare har Mercy kapat triangeldramat från Grey's Anatomy (alltså det med Meredith, McDreamy och veterinärkillen) rakt av, då nyss nämnda sköterska har stora problem att välja mellan två karlar, varav den ena är en läkare på sjukhuset där hon jobbar. Slutligen då det största problemet: karaktärerna. 

Cityakuten har seriösa karaktärer med seriösa problem. (Att de är seriösa kan man som erfaren TV-tittare lista ut genom att de flesta inte är modellsnygga som i Grey's Anatomy, utan istället ganska vardagliga till sitt utseende. Undantaget George Clooney då, men han var faktiskt inte med speciellt länge.) Detta skapar en mycket värdefull igenkänningsfaktor, som i sin tur leder till sympatier. Grey's Anatomy kör istället på karaktärer med stor personlighet. Så stor att den liksom svämmar över. Det skapar också sympatier.

I Mercy däremot, där är de liksom bara ganska seriösa, men de har heller inga personligheter att skryta med. Resultatet blir som en grå vägg av trista karaktärer och intriger vi har sett förut och sjukhussnack som det märks att skådespelarna inte själva förstår och framtvingade Irak-referenser som egentligen inte passar in.     

Det värsta av allt är kanske det faktum att jag just spenderade typ tjugo minuter på att skriva ett alldeles för långt inlägg om en TV-serie som jag varken gillar eller ogillar, och som med all sannolikhet inte kommer att börja visas i Sverige på ett bra tag - om någonsin - fast klockan är tre på natten och jag verkligen borde sova. Jag har ingenting att säga till mitt försvar.   

TISDAG

Jag slängde upp en portfolio på svenska också, tänkte att det ju kan vara bra att ha. 

Nu har jag dock inte tid att blogga mer, kära vänner. Jag ämnar återgå till dagens huvudsakliga sysselsättning, som går ut på att ligga i sängen och slötitta på hundra avsnitt av Arrested Development. Måste även ringa ett par viktiga samtal till Sverige, men det får vänta till efter midnatt. Än så länge ligger ni nog och sover där borta. Det är kanske tur att min dygsrytm är helt ur fas alltså. Idag sov jag mellan 4:30 och 10, och mellan 13 och 18:43, bara som ett exempel. 

SÖNDAG

Jag är ingen stor fan av högtider. Jul och påsk avfärdas på grund av det hyckleri det innebär att som ateist fira en kristen högtid. Valborg och midsommar för att de mest tycks användas som ursäkter för vuxna människor att supa sig odrägliga med gott samvete. Trams! 

Däremot börjar jag verkligen uppskatta det amerikanska Halloweenfirandet. En natt helt tillägnad döda själars återkomst till jorden, och nog för att vidskeplighet inte heller är min starka sida, men som mångårig skräckfilmsfantast har dödsromantik en svårundviklig lockelse. Jag läser på Wikipedia att den kristna kyrkan under perioder har försökt förbjuda Halloweenfirandet, och plötsligt blir det ännu mer intressant.  

Folk tar Halloween på blodigt (!) allvar här. En kort promenad bland grannskapets trädgårdar nattetid bjuder på ruggiga överraskningar i form av skelett hängande från träden, häxor, spindelnät, pumpor och ljuslyktor. I mataffärerna är hela sektioner dedikerade till enbart Halloweenrelaterade prylar, godis, dräkter, inredningsdetaljer, mat i morbida former och så vidare.  Och firandet har redan smygstartat.

Igår var jag på pumpkin carving BBQ och dekorerade min första pumpa. Om tre veckor smäller det på riktigt, och jag har redan min kostym klar. Plus en backupkostym, för att ta det säkra före det osäkra. Dessutom har Stephanie lovat att ta med mig på trick or treat. Hon är nästan lika exalterad över min första Halloween som jag är.

Min pumpa!

Pumpan som kammade hem förstapriset

FREDAG

Det är höst i södra Kalifornien. Det märks inte bara på grannhusens överdådiga Halloween-pyntande, utan även på det faktum att jag numera tar med mig en jacka när jag går ut, har stängda fönster på natten och täcke när jag sover,  samt duschar i varmvatten på morgonen. Det är fortfarande hett på dagarna, men kvällarna är så pass svala att jag överväger att köpa mig ett par strumpor. Kortkjol, flipflops och linne är helt enkelt inte lämplig nattklädsel längre. På ett sätt är det skönt att det blir svalare. Som en vän uttryckte det behöver man så här års inte byta t-shirt tre gånger om dagen för att man svettas så mycket. Och eftersom min bil saknar fungerande AC gör den nya temperaturen att all nödvändig transport är mindre olidlig än tidigare. Och som alltid när det blir höst (även om det tekniskt sett fortfarande är sommar här, i alla fall med svenska mått) drabbas jag av en oförklarlig lust att klä mig i grått. 

I övrigt funderar jag på att flytta till Los Angeles. Any thoughts?

TORSDAG

GE MIG DENNA! (Så kanske jag uppdaterar bloggen på riktigt.)

TISDAG

Jag drömde inatt att Johnny Depp dog, och att jag var första journalist på plats för att stjäla scoopet. Fast sen visade det sig att det inte alls var Johnny Depp som hade dött, utan Ulf Larsson. Antiklimax.

När jag kom hem efter en natt i Los Angeles i helgen hade för övrigt två av mina roomies rivit ut allt innehåll från redskapsboden på tomten och bestämt sig för att bygga en massagestudio där. Eftersom de båda är utbildade massageterapeuter, och eftersom ingen i det här huset har ett inkomstbringade jobb, är ju allt som kan dra in pengar till hushållet välkommet. Även att låta nakna främlingar bli knådade i en liten stuga precis utanför mitt rum. 

Problemet är nu bara att vi inte har någonstans att göra av allt skit som var undangömt i boden.

MÅNDAG

Klockan är strax över 15 och redan idag har jag hunnit med en massa grejer. Dagen började med en jobbintervju. För ett jobb som jag faktiskt vill ha, men de intervjuar folk hela resten av veckan så oddsen är kanske inte de bästa. Men jag håller tummarna i alla fall. Efter intervjun, som för övrigt gick fint, åkte jag hem och bytte om, lämnade tillbaka en film, lånade om en bok på biblioteket, åkte till IKEA och köpte knäckebröd, tunnbröd och en kanelbulle. Sen Food4Less och köpte mat, och så en sväng förbi en bokhandel eftersom jag har slut på lektyr. På vägen hem lämnade jag även in min bil för ett oljebyte samt för att kolla lufttrycket i däcken. På amerikanska bensinstationer kan man inte kolla lufttrycket själv om man inte har en speciell lufttrycksmätare. Vilket jag inte har. Dumt, eftersom jag inte känner något större behov av att spendera mina surt förvärvade slantar på saker jag rent hypotetiskt lika gärna kan göra själv. 

I alla fall. I bokhandeln köpte jag Tao Lins Shoplifting From American Apparel samt Hawthornes The Scarlet Letter. Den förstnämnda är en helt nyutkommen (juli 2009) bok av en poet/författare som jag har varit sugen på ett ganska bra tag och som helt klart är värd att kolla upp (Lins blogg, notera URL:n). Jag läste ut halva boken i väntan på oljebytet (ja, den är kort) och det hela verkar mycket lovande. Udda. Som jag gillar det. Och The Scarlet Letter eftersom jag försöker komma i kapp i den amerikanska kanon, som ju i vissa nyckelverk skiljer sig från den västeuropeiska. Boken jag lånade om på biblioteket var Milan Kunderas The Unbearable Lightness of Being, som jag läser om i engelsk översättning istället för svensk, och förundras över hur otroligt vacker den är, fortfarande. 

När jag nu ändå håller på och uppdaterar bloggen på litteraturfronten kan jag ju nämna Jens Liljestrand också. Jag fick novellsamlingen Paris-Dakar av mamma på posten, och eftersom jag har väntat på att den ska komma i pocket ända sen den gavs ut i inbundet kastade jag mig över den och läste ut den i ett svep. De första fyra novellerna var helt fantastiska, sådär surrealistiskt vaga med en genomgående obestämbar känsla av obehag, den där känslan som jag bara har hittat i samtida svensk litteratur, av samma författargeneration som jag alltid tjatar om: Jerker Virdborg, Andrzej Tichý, Alejandro Leiva Wenger, och nu senast, Hassan Loo Sattarvandi. De övriga novellerna hade sin behållning de också, men inte samma feberdriv och svarta humor som de inledande fyra. Kontentan av det hela är väl att jag saknar svensk litteratur här borta, så den som känner sig manad att skicka böcker bör göra det snarast! Högst på önskelistan står fortfarande Björn Larssons Filologens Dröm.

MÅNDAG

Blir lite ledsen av att kolla på den här videon, jag saknar mitt band så himla mycket. Fast jag blir glad också. 

ONSDAG/TORSDAG

Ännu en sen, händelserik natt. Klockan är snart 2, igen, och jag är nyss hemkommen från en kompisdejt med min nattugglefrände Claudia. Vi skulle egentligen gått på bio, men kom inte iväg hemifrån förrän efter 11 och då var sista föreställningen redan påbörjad. Eftersom att åka hem och lägga sig hade varit alltför mycket av ett antiklimax bestämde vi oss för att åka till det enda ställe som alltid är öppet - Walmart. Shopping är ändå alltid shopping, och man har helt enkelt inte så mycket att välja mellan efter midnatt en onsdagkväll. 

Dagen har dock varit mer produktiv än vanligt. Den började klockan 10:30, då jag blev väckt av telefonen och en dam som hade sett mitt CV och ville att jag skulle komma på jobbintervju. Jag tackade ja. Efter detta gick jag upp, åt frukost, körde ett pilatespass, duschade och åkte till stranden. Låg och stekte och läste den här boken (som väl inte direkt är något litterärt mästerverk, men jag fick den av en vän som skulle bli hemskt besviken om jag inte läste ut den) i ett par timmar. Åkte hem, lagade mat och kollade på en halv säsong av Weeds. Meningslöst blogginlägg men en bra dag på det hela taget. 

TISDAG/ONSDAG

Av någon anledning är jag galet produktiv på nätterna, medan jag inte får speciellt mycket gjort på dagarna. Jag vet inte vad det beror på, men så fort min hjärna bara snuddar vid tanken på läggdags säger kroppen bestämt ifrån och kommer på hundra saker som den tycker att jag borde göra mitt i natten istället för att sova.    

Nu är klockan strax efter 2 på natten och jag har just skickat in en examinationsuppgift i min CSS-kurs, som jag helt plötsligt blev motiverad att knåpa ihop trots att det är en vecka kvar till inlämning. Jag har även skickat iväg ett par viktiga mail, lagat och ätit en fantastisk god pastarätt, samt är i skrivande stund i full färd med att... ja, ni vet, uppdatera bloggen. Detta att jämföra med vad jag fick gjort under de ljusa timmarna idag. Jag såg hela säsong 2 av Weeds, samt åkte och köpte fetaost.  

Om några timmar går solen upp. Då är det säsong 3 som gäller.

Det finaste jag vet

Att köra västerut på 94:ans motorväg minuterna efter solnedgången med alla rutor nedvevade, att se den osannolika himlen avspegla sig i Downtowns skyskrapor, känna vinden från Stilla Havet i håret och inandas lukten av saltvatten och storstad.

Och att det i verkligheten är så vackert att det knyter sig i magen, och att inga bilder i världen kan göra det rättvisa.

TORSDAG

Det här, tänkte jag, ska ge mig ett jobb.

ONSDAG 3

Okej, nu när jag äntligen orkade logga in på Blogger kan jag väl passa på att slänga upp ett inlägg till. En intressant upptäckt häromveckan var att jag numera drömmer på engelska. Tänker på engelska gör jag automatiskt sedan många månader tillbaka, men när folk frågar hur det funkar med drömmarna har jag inte riktigt kunnat ge ett svar. I min dröm för ett par veckor sen var jag på en Stiff Little Fingers-spelning som också var en matfestival. En dam i en kiosk talade om för mig att hon minsann inte gillade vegetarianer, och att hon jobbade inom "New York-style fast food". Det sistnämnda låter sig inte översättas till svenska alltför smidigt, vilket gjorde att jag när jag vaknade insåg att jag faktiskt drömmer på engelska. Totalt fascinerande, i alla fall om man frågar mig. 

ONSDAG 2

För en liten stund sen hade jag en lång telefonkonversation med Robert, en av M:s goda vänner som just nu avtjänar sitt sjunde år av ett 12 år långt fängelsestraff. Han hade lyckats muta en vakt till att få ha en mobiltelefon i cellen och förklarade hur trevligt det var att höra en tjejröst. Enligt logiken "M tycker att du är het, heta tjejer kommer alltid i grupp, alltså har du heta vänner" lyckades han övertala mig att försöka hitta honom en brevvän. Om någon svensk tjej (föredragsvis någon som är "het") läser detta och känner sig manad, kontakta mig så fixar jag ihop er. Jag har stora planer på att göra om den här bloggen till en match.com för svenska tjejer och amerikanska snubbar bakom galler.

 (Obs! Det är inte killarna på bilden som kommer att skriva breven...)

ONSDAG

Ni vet såna där händelser som gör att livet känns som taget ur en film? Jag hade en total sån upplevelse idag. Var i mataffären och hade bara tänkt köpa tomater och bröd så jag tog ingen korg, men upptäckte snabbt att det var extrapris på jordgubbar, zuccini, ost och en massa annat användbart som jag plockade på mig. Kände mig som en överbelamrad julgran med alla påsar och förpackningar jag försökte balansera i famnen - och då, plötsligt, händer det. En välsvarvad karl i 30-årsåldern snubblar till framför mig, och det visar sig att han av misstag har tagit två korgar, för en av dem trillar ned precis framför mina fötter. "Oh perfect, I need one of those", säger jag. "Wow, serendipity", säger han.

Nu är jag ju inte lagd åt det romantiska hållet, men jag har ändå sett tillräckligt många filmer för att inse att det var nu våra blickar skulle mötas, ett vältajmat piano skulle slå an ett G-dur någonstans i bakgrunden, och alla runt omkring oss skulle inse att det här, det är äkta kärlek, medan vi själva skulle behöva gå och ta en kaffe tillsammans innan vi skulle inse att det här, det är äkta kärlek. Allt detta for genom mitt huvud medan jag sträckte mig efter korgen, och då slog det mig att jag var och handlade i Hillcrest. Gaykvarteren. Det är ett välkänt faktum att Hillcrest är det enda området i San Diego där straighta kvinnor inte har någonting att hämta, alla killar som bor, shoppar eller festar här är homosexuella. 

Tur att jag inte är lagd åt det romantiska hållet, med andra ord.     

TISDAG

Idag är det exakt ett år sen jag lämnade ett regntungt Stockholm för den eviga sommaren i södra Kalifornien. Det har varit det bästa året hittills i mitt liv, men å andra sidan har de senaste kanske fem åren fortsatt att överträffa varandra så det var inte helt oväntat. Drömförverkligande har ofta den effekten. Jag har under det senaste året hunnit med en massa saker. Till exempel att avverka två lägenheter, ett hus och tre bilar. Eller ja, huset och den tredje bilen är inte avverkade ännu, men ni fattar. Fem olika roommates. Tre terminer på UCSD. Två band varav åtminstone ett fortfarande är aktivt. Ett helt gäng nya bekantskaper samt ett fåtal vänner för livet. Oberäkneliga spelningar, och resor till LA, Las Vegas, New York, Mexico och Kaliforniens inland. Och så mycket annat att jag varken kan, vill eller bör återkalla det här. 

Tiden mellan 1 september 2008 och 1 september 2009 gick så otroligt fort, och ändå känns det som att jag har bott här betydligt längre. Och som att jag precis har flyttat hit. Och som att jag aldrig vill härifrån.  

SÖNDAG

Jag har upptäckt baksidan med hettan: mina nagellack klumpar ihop sig. Efter att ha prövat ett flertal av mina röda, gett  upp, gått över till de rosa, och insett att alla mina nagellack är helt förstörda fick jag helt enkelt åka till CVS och köpa nya. Nu förvarar jag dem i kylen.

Kan ändå inte låta bli att tänka att det kunde vara värre.

LÖRDAG

Nu har sommaren kommit till San Diego. På riktigt alltså. De senaste dagarna har det varit över 100 grader Fahrenheit ute, det vill säga omkring 40 Celsius. Jag som är sjuk ligger däckad i sängen med två fläktar på full styrka riktade mot mig för att inte avlida. Mitt rum är svalast i huset, men det är ändå som en bastu här inne. I vardagsrummet ligger mina roomies utslagna på varsin soffa. Att laga mat är det inte tal om; att ställa sig vid spisen är rena självmordet i den här hettan. Vi äter frukt och dricker isvatten istället. Om det inte vore för det faktum att min bil saknar fungerande AC hade jag pallrat mig iväg till stranden där det i alla fall fläktar en smula, lagt mig under en palm och druckit kall öl ur plastmugg (ja, det är ju inte lagligt att dricka alkohol på stranden, så man måste maskera alla rusdrycker till lemonad). Igår försökte jag mig på det gamla beprövade tricket att inte lämna huset förrän efter solnedgången, då det brukar svalna av en smula, men icke. Det var lika varmt klockan 21 som klockan 13. De senaste två nätterna har jag varit tvungen att sova med fläkten igång, utan täcke. För första gången sen jag flyttade till Kalifornien.

 Och glömde jag tillägga hur mycket jag älskar det? 

TORSDAG

Nyss hemkommen från ett par dagar i Rosarito, Mexico och jag kunde må bättre. Har åkt på en rejäl förkylning som var på gång redan innan vi åkte, men som jag lyckades skjuta upp till hemkomsten. Vilket väl är tur, för det innebär att det i alla fall inte är svininfluensan. Däremot misstänker jag att jag har lyckats bli biten av någon sorts mexikansk insekt, har fyra bett på armarna och ett på ryggen. Jag sitter i sängen med uppradat på nattduksbordet, i tur och ordning, nässpray, hostmedicin, värktabletter samt Benadryl kräm och tabletter mot kliande insektsbett.  Jag kunde må bättre, som sagt. Rosarito var i alla fall himla trevligt, och jag har en solbränna som inte är av denna världen. 

Mexico i bilder:

Utsikten från vårt hotellrum

Strandhäng på en nästan tom strand

Swedish massage, min specialitet!

Solnedgång från fin restaurang precis vid stranden

I filmstudion där de spelade in Titanic, på den äkta fören från filmen

TORSDAG

Jag sitter och läser igenom mina gamla inlägg på Resedagboken (här, sök på Cinderalley), från mina två första månader i Kalifornien, och förundras över hur mycket spännande som hände när jag precis hade flyttat hit. Det var biljakter och kändisar och galna amerikaner så det stod härliga till. 

Men vid närmare eftertanke var det kanske snarare nyhetens behag som gjorde att nästan allt som hände var intressant och värt att rapportera om, och det faktum att det var totalt osvenskt. Det mesta blir slentrian och vardagsmat efter ett tag - om två veckor har jag varit här i exakt ett år - och nu höjer jag inte på ögonbrynen när jag kör hem på Poplar St, som är en parallellgata till Manzanita Dr där jag bor, och det sitter 10 män i handklovar på trottoaren, vaktade av fem polispatruller. Eller när tjejen i kassan på Wal Mart lyfter upp kjolen för att visa sin fjärilstribal på höften, eftersom mina tatueringar tydligen signalerar att jag är intresserad av andra människors dåliga smak. Eller när ens vänner sätter sig  i bilen och kör hem efter att ha druckit fem öl och en halv flaska tequila. Eller över det faktum att nästan ingen har sjukförsäkring, men att nästan alla har varit häktade för smärre trafikförseelser alternativt suttit i fängelse. Eller när en gubbe som är med i samma AA som Mike Ness kommer fram och vill prata punkminnen. Eller när den sjunde personen för dagen ger mig en osannolik komplimang för mina blåa ögon. Det är liksom inga konstigheter, det är bara everyday life in America.   

ONSDAG

Okej, jag kan väl berätta några anekdoter då.

I söndags var jag på väg till BBQ i parken och stannade på 7Eleven för att tanka (ja, man tankar på 7Eleven i det här landet). Medan jag höll på med detta kom en liten brittisk dam fram och frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa till att starta hennes bil, och med tanke på hur mycket bilproblem jag har haft i mina dar är jag verkligen inte den som säger nej. Det visade sig att damen och hennes amerikanska dotter (som båda hade samma namn, typ Maureen) hade frågat varenda kotte på bensinstationen om hjälp med att starta sin antika -65 Mercedes, utan resultat. Jag körde i alla fall upp bredvid dem och vi kopplade ihop batterierna och mercan brummade igång utan problem. Medan vi gjorde detta kom en man fram och frågade Maureenarna (eller vad de nu kan ha hetat) om en vägbeskrivning till Pepper Dr, samma gata som de båda damerna av en händelse råkade bo på. Men, och nu till poängen med historien, samme man hade bara minuter tidigare nekat dem starthjälp, och eftersom de här kvinnorna inte var typen som tar skit av folk vägrade de helt sonika att ge honom en vägbeskrivning. Quid pro quo. Och the nerves of some people.

Och idag, på väg hem från en liten (med betoning på liten) shoppingrunda för att trösta mig efter att inte ha kommit iväg till LA på grund av bilstrul, körde jag förbi en bil som blivit stoppad av polisen på Home Ave, bara några kvarter från mitt hus. Av naturliga skäl hann jag inte se exakt vad som hände, men vad jag däremot hann se var att det i förarsätet på den stoppade bilen satt en unge i 10-årsåldern. Resten av bilen var tom. Alltså, ungar som är ute och kör bil, det här är ju bevis nog på att jag bor i GHETTOT. 

LÖRDAG

Min blogginspiration är, som ni kanske har märkt, ganska obefintlig för tillfället. Den här onödigt-vetande-listan, snodd från Anna Nio, får duga som uppdatering i brist på något vettigt att säga.

Du heter: Sanna.
Smeknamn: Jag har inte direkt något smeknamn, något som gav mig stor sorg under min uppväxt. Men för tillfället lyssnar jag i alla fall till Sannis, Swedish, Boman, kitten och dollface, beroende på vem som ropar.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Märklig formulering. Men i alla fall, om jag är ledsen lyssnar jag antingen på domedagspunk á la Catharsis eller snyftpop á la Bright Eyes. Fast det funkar när jag är glad också.
Beroende av: Jag vet inte, luft och vatten?Jag tror inte att jag är beroende av något, jag undviker i regel det mesta som är beroendeframkallande, typ kaffe, knark och cigaretter.
Vad tror folk om dig? Jag vet inte, fråga dem.
Stämmer det? Se ovan.
Vad får du oftast komplimanger för? Mina tatueringar, utan tvekan. Bubblare: ögon, hår, utseende generellt, korsordslösarskills.
Vad säger du för att imponera på någon? Folk brukar bli imponerade när jag säger att jag är från Sverige, av någon anledning. Men jag säger det inte för att imponera, utan mer i upplysande syfte.
Hur imponerar man på dig? Med intelligens, humor och genuint intresse.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Come make me pasta."
Var bor du? City Heights, San Diego, California, USA.
Trivs du där? Jag ÄLSKAR San Diego och jag älskar mitt hus. City Heights är egentligen lite väl ghetto, men så länge man inte promenerar omkring ensam på kvällarna funkar det.
Äger du några Converse? Nej, men det får man väl inte säga om man inte vill bli tagen av alternativpolisen. Jag gillar inte skor som kräver att man använder strumpor. Jag har nästan bara flipflops, ballerinaskor och pumps.
Sprit, cider, vin eller öl? Öl, helt klart.
Brukar du bli för full? Nej, särskilt inte på sistone.
Vad har du för mobiloperatör? Verizon.
Är du allergisk mot något? Idioti. Och kiwi.
Hur svarar du i mobilen? "Hello."
Vem ringde du senast? Brian, i onsdags. Jag undviker helst att ringa folk, sms:ar hellre.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Jessica på VSD undrade om jag hade allt jag behövde för att sätta ihop ett par flyers åt dem. Det hade jag.
Antal timmar sömn inatt: Sju kanske? Jag behöver vanligtvis mina tio timmars skönhetssömn, men det är svårt när jag inte sover i min egen säng.
Sov du ensam? Nej, med M.
Brukar du komma i tid? Jag är punktligheten personifierad.
När mår du bra? När solen skiner. När jag är med människor jag tycker om. Gärna i den kombinationen.
När blev du fotad senast? Det blev några foton tagna i torsdags kväll om jag inte missminner mig.
Hur känner du dig nu? Lite trött, men vid gott mod.
Vanligaste färg på dina kläder? Svart, helt klart. Gärna med inslag av rött, rosa och/eller leopardmönstrat.
Vad tycker du om fötter? Väldigt bra att ha.
Vad saknar du? Mina böcker som är kvar i Sverige. Familjen, ett par vänner kanske. Men annars inte så mycket.
Hade du en bra kväll igår? Den var helt okej. Slappade och kollade på In the loop med M, utan tvekan den roligaste film jag sett på länge.
Favoritdryck på morgonen? Jag dricker nästan uteslutande vatten, oavsett tidpunkt på dygnet.
Rakar du benen? Ja. Det känns liksom fräschast så när man har kortkjol eller shorts på sig varje dag.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Någon gång mellan midnatt och 3 på morgonen.
Är du blyg? Nej, men jag pratar inte i syfte att höra min egen röst, vilket folk ofta förknippar med blyghet.
Sysslar du med någon idrott? Det skulle jag inte vilja påstå.
Vill du hellre ha mail än brev? Nej, brev! Helt klart. Mail får jag så många ändå, och de innehåller sällan något av värde.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jag är inte säker på att jag tror på kärlek över huvud taget. Åtminstone inte den normativa tvåsamhetsdefinitionen av kärlek, det känns mer som en bekväm social konstruktion designad så att folk kan inbilla sig att de inte är ensamma. Inte för att vara cynisk alltså.
Har du spytt offentligt? Inte vad jag kan minnas, nej.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Ta över världen.
Är du nöjd med ditt liv? Jag är nästan oförskämt nöjd med mitt liv. Det enda som saknas är en inkomst, att vara fattig börjar bli tröttsamt.
Är du bortskämd? Jag tar ingenting för givet, vilket väl borde klassas som ett "nej".
Vad gör du i morgon? Imorgon går jag på avskedsfest/grillparty för Freddie som ska ut och resa i fyra månader.
Vad är det värsta du vet? Just nu får jag nog säga det amerikanska sjukvårdssystemet. Och Fox News.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Slösa är nog inte rätt ord, jag har inte resurser nog för slöseri. Men jag lägger väl kanske $30 på mat och $20 på bensin under en vecka.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Jag kan inte komma på en enda. Eller jo, Natalie Portman. Hon verkar som en vettig person med självdistans. Och så är hon vansinnigt vacker.
Vad längtar du till? Att åka till Mexico med M. Att hälsa på Diana och Maya i LA nästa vecka. Att ha ett jobb och en inkomst.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Jag har en massa fantastiska människor i mitt liv, det får räcka. Orka analysera sönder saker.
Vad använder du för shampoo? Fructis, det är billigt och luktar gott.
Vad är det finaste du fått? Saker med personligt värde, typ blandband och tavlor målade bara för mig.
En speciell dag du minns? Jag har en massa fina minnen, kan inte välja ut ett.
Hur gammal är du? 22.
Tycker du om någon just nu? Jag tycker om mina roomies för att de är världens bästa.
Du samlar på? Just nu samlar jag på homies, mest för att ha något att ställa på min tomma hylla.
Gröna eller röda äppeln? Röda, om jag måste välja.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Ingen, om jag inte är så arg på någon att jag känner ett konfrontationsbehov.
Gillar du golf? Jag är ingen sportfantast, moderatbandy inkluderat.
Vilken tid gick du upp idag? Nio kanske? Alldeles för tidigt i alla fall.
Har du sovit i din egna säng inatt? Nej, det har jag ju redan svarat på.
Har du strumpor på dig nu? Jag har inte haft strumpor på mig på flera månader.
Är det okej att gråta? Ja, det är nog dessutom nyttigt.
När grät du senast? När jag vaknade upp efter att ha svimmat hos läkaren för två månader sedan och insåg att de mot min vilja skulle skicka mig till akuten utan försäkring.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala av mitt studielån och ge mig ut och resa.
Bär du glasögon eller linser? Linser och solglasögon, vanligtvis.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Nej. Om det inte är Betsey Johnson eller Vivienne Westwood, då är det viktigt.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Samma som en vardag, oftast mellan 9 och 12.
Har du piercing? Ja, jag har piercing.
Vill du gifta dig? Bröllop, ja. Äktenskap, nej.
Vill du ha barn? Verkligen, verkligen inte.
Solar du ofta? Inte frivilligt, men det är svårt att undvika solen i södra Kalifornien.
Är du bra på att laga mat? Jag är grym på pasta.
Är du flygrädd? Nej, jag älskar allt som har med att flyga att göra, inklusive flygplan, flygplatser och piloter. Till och med flygplansmat.
Hur vig är du? Hyfsat.
Är du musikalisk? Ja, fast det är en inövad musikalitet, inte medfödd. Den kräver med andra ord ett visst underhåll.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten.
Vilken är din favoritglass? Jag tror inte att jag har något, jag är inte mycket för glass och sötsaker. Frukt däremot!
Tror du på ett liv efter döden? Nej, dessvärre inte. Jag tänker mig att vissa delar av livet är lättare att hantera om man tror att man får en ny chans att leva det, jag har bara svårt att tro på något jag inte har sett skymten av bevis på.
Tycker du om sushi? Usch nej, jag kan inte äta saker som kommer från havet, inklusive sjögräs.
Vad äter du helst när du ser på film? Middag. Eller popcorn.
Bor dina föräldrar tillsammans? Nej.
Har du tandläkarskräck? Nej, jag har aldrig haft ett hål så jag har aldrig haft något att frukta.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Rent teoretiskt gillar jag morgonen, men rent praktiskt funkar jag bättre på kvällen.
Vilken ögonfärg har du? Blå.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Ja, men jag kan inte minnas sist det hände.
Biter du på naglarna? Näpp.
Röker du? Jag är en av få personer jag känner som aldrig har rökt. Jag sätter en viss stolthet i detta faktum.
Hur ofta tränar/motionerar du? Jag har börjat springa om kvällarna, ungefär varannan dag. Man blir slapp av att vara arbetslös, har jag märkt.
Senaste låt du hörde? "Destroy the USA" med The Briefs.

FREDAG

Jag har flera gånger upprepat hur skönt det är att vara helt färdig med studierna för första gången någonsin. Nå, det har visat sig vara en sanning med modifikation. Även om det är skönt på ett sätt är jag så van vid att plugga att jag känner mig totalt intellektuellt understimulerad av att inte göra det. I sista sekunden anmälde jag mig således till en distanskurs i CSS-baserad webbdesign på Umeå Universitet och fick just beslutet att jag är antagen. Utbildningen är CSN-berättigad och kommer därmed att betala min hyra under hösten oavsett om jag hittar ett jobb eller inte. Och med tanke på att jag redan är rätt grym (eller åtminstone halvdan) på CSS torde det hela inte bli alltför tidskrävande. Däremot kommer det se fint ut i CV:t, och det är ju som bekant högsta prioritet just nu.