Om dagen då alla gav upp

Arets sista vecka har hittills varit valdigt marklig. Forst dog min laptop. Jag fick upp en illgron ruta som annonserade att "YOUR COMPUTER IS UNDER ATTACK" och sen var det inte mycket mer med det. Nu startar den inte ens. Igar lamnade jag in den pa virusborttagning och allman aterupplivning. Nar jag kom ut fran datordoktorn och startade min bil dog den ocksa. Plotsligt var jag alltsa utan dator och utan bil, mina i sarklass tva viktigaste agodelar.

Losningen pa datorproblemet (i vantan pa lagning) var att ringa min mobiloperator och bestalla internet for mobilen. Losningen pa bilproblemet var att anvanda mitt nyss inforskaffade internet for mobilen till att leta upp en Honda Civic Ex i fint skick till salu fyra kvarter fran mitt hus. Jag cyklade over och provkorde. Nu ar den min. Detta blir for ovrigt min fjarde bil pa 16 manader. Men a andra sidan kostar den nya bilen lika mycket som alla de tre tidigare tillsammans, sa enligt all logik bor den ocksa halla langre. Ni vet ju vad man sager - fjarde gangen gillt!

(Och i vanlig ordning far ni ha overseende med bristen pa svenska bokstaver nar jag bloggar fran jobbet.)

Om årets värsta dag

Från att ha varit ljummet ointresserad av nyår och med inga planer alls för torsdag har jag helt plötsligt en dejt, middagsplaner och biljetter till en exklusiv spelning. Jag har dessutom en ny klänning och ett par nya skor, som båda matchar läskigt bra med min nya väska. Det är med andra ord nästan så att jag börjar känna att årets nyår ska bli kul. Det här är en farlig känsla. Det vet ju alla att nyårsafton alltid går åt helvete.

Om året som gick

2009 har på många sätt varit det bästa året i mitt liv, men även det kortaste. Jag förstår inte var tiden tog vägen. Har är en sammanfattning, i en modifierad version av Mats Strandbergs lista. Hur ser era listor ut?

Årets bästa:
Jag fick mitt drömjobb! Gick ut UCSD med grymma betyg. Fick finbesök av föräldrar, lillebror och bästis. Solskenet. Stranden. Nya vänner och bekantskaper. Nya lägenheten. Och så vidare.

Årets sämsta:
Två dagar på sjukhus, sjukhusräkningar på flera tusen dollar.

Årets semester:
12 månader i södra Kalifornien, slå det om ni kan. Och några kortare resor till Las Vegas, New York och Mexico.

Årets förlust:
Willy Kyrklund lämnade oss, men hans bortgång försvann i mediebruset när halva Hollywood bestämde sig for att dö ungefär samtidigt.

Årets saknad:
Vänner och familj i Sverige. Pengar större delen av året.

Årets vuxenpoäng:
Visitkort! Hell yeah.

Årets bästa köp:
En röd Betseyville-väska på second hand for $18. Cirka 20 par skor. Allt från Sephora.

Årets sämsta köp:
Min bil. Fast å andra sidan klarar jag mig inte utan den.

Årets fysiska förändring:
Jag har haft samma frisyr större delen av året, vilket är en tidigare oövertraffad bedrift i min bok. Så jag får väl säga nya tatueringar. Som vanligt.

Årets musikupplevelse:
Den enda riktigt bra skivan jag har lyssnat på som kom ut i år är Star Fucking Hipsters "Never Rest in Peace". Så jag säger den.

Årets läsupplevelse:
Jerker Virdborgs Feber. Vilken jävla roman.

Årets filmupplevelse:
Gissa.

Årets tv-besatthet:
Alldeles för många.

Årets fest:
Mitt eget 2-dagars Birthday Bash Extravanganza.

Årets insikt:
Jag är precis där jag vill vara.

Om böcker

Nu går jag helt bananas här med antalet blogguppdateringar på samma kväll. Håll till godo!

Årets julklappsböcker:

Herta Müller: Hjärtdjur
Monika Fagerholm: Glitterscenen
Ann Jäderlund: Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar

Jag gillar att jag bara fick böcker skrivna av kvinnor. Jag läser annars mest manliga författare, oklart varför. Jag gillar också att den korta listan innehåller en Nobelpristagare, en Augustpristagare och en Augustprisnominerad. Slutligen gillar jag enkelheten i den djupt existentiella inledningsmeningen i Jäderlund: "Varför är vi inte i paradiset?"

Om en film

Jag såg Avatar häromdagen. Jag hade inga planer på att se den. Jag avskyr allt vad sci-fi och fantasy heter, och trailern var så löjlig att jag mest fnissade lite för mig själv när jag såg den på bio för flera månader sen. Dessutom är jag ingen filmfantast, jag köper och läser hellre en god bok än att lägga tid och pengar på biofilmer. Sen läste jag Sofias inlägg om hennes killes reaktion på filmen, och tänkte att den kanske kunde vara värd att se i alla fall. Jag fick med mig en smått motvillig Bryan, som inte heller var sugen på fantasy, och när vi kom ut från biosalongen två och en halv timme senare var vi så tagna att det var svårt att sätta ord på vad vi just hade upplevt. "Jävligt coolt" är en grov underdrift. Det hela var en sån upplevelse att jag och M två dagar senare bestämde oss för att gå och sen den igen, fast i IMAX 3D. Den föreställningen var dock slutsåld. Jag kan i vilket fall som helst inte minnas att jag någonsin har velat se en film två gånger under samma vecka förut. Slutet av december. Det var på tiden att årets filmupplevelse dök upp.

Om veckan som gick

Den senaste veckan har varit både väldigt bra och väldigt dålig, i omgångar. Övervägande majoritet av det tidigare dock. Lågvattenmärket kom i onsdags, då jag bestämde mig för att ta en Greyhound till Hollywood för att julhänga med Diana. För att sammanfatta: bussen var en timme sen, när den väl dök upp var den så full att en massa folk med biljetter inte ens fick komma på, vi blev stoppade av tullkontrollanter och jag hade inte mitt pass med mig, min mp3-spelare dog efter 5 minuters resa, jag hade en skrikande unge precis bakom mig hela vägen, jag missade min anslutningsbuss eftersom bussen var sen och fick ta taxi/t-bana sista vägen till Hollywood, samt, det bästa av allt; i Long Beach tog någon min väska av misstag och det tog Greyhound över ett dygn att skicka den till Hollywood.

När jag väl var framme gick jag och köpte en flaska champagne, eftersom jag kände att det var det enda som skulle kunna få mig på bra humör igen efter mardrömsresan. Vi drack upp den första flaskan. Sen köpte vi en till. Då kändes det lite bättre. Efter det drog vi ut och gjorde stan osäker.

Jag, Diana, Mike och Gabi på Burgundy i Hollywood

På julafton var vi av ovanstående skäl lite för slitna för att orka festa till det. M kom upp från San Diego med julklappar, och vi lagade en massa god mat. Vi stupade i säng på hotellet vid 23-tiden. På juldagen åkte vi hem till M:s bror och hans fru i Tarzana utanför Los Angeles för att fira jul med hela Reynolds-släkten. Det blev en lång dag av champagnedrickande vid poolen i solskenet. Jag kan tänka mig värre sätt att spendera juldagen på.

Poolen. Och solen.

Jamen god jul då!

Om en lista

Har en langsam sista-dag-innan-semestern pa jobbet och snor den har listan av Anna Nio.

"The BBC apparently believes most people will have only read 6 of the 100 books here. Please copy and paste your bolded books read, italicized books as 'want to read', and then sum up with a head count, so to speak. What does the list say about your reading habits?"

1 Pride and Prejudice - Jane Austen
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - JK Rowling
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens
11 Little Women - Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger
19 The Time Traveller’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot
21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame
31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis
37 The Kite Runner - Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - AA Milne
41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan
51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen
55 A Suitable Boy - Vikram Seth.
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville
71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce
76 The Bell Jar - Sylvia Plath
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray
80 Possession - AS Byatt.
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton
91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas
98 Hamlet - William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl
100 Les Miserables - Victor Hugo

Fick det till 47/100. Nastan halften. Majoriteten (med vissa undantag) av de kvarvarande har jag inget storre intresse av, vilket ar anledningen till att jag inte last dem annu. Darav bristen pa kursivering. Fast den har listan ar ganska storig. Varfor ar Da Vinci-koden (som jag for ovrigt inte har last-last, utan lyssnat pa som ljudbok, det tog ungefar ett halvar eftersom jag somnade varje gang jag satte pa skiten) med men ingenting av exempelvis J.L. Borges? Och varfor raknas Shakespeares samlade verk som en bok? Och Bibeln ocksa? Jag har last delar av bada, men jag ar osaker pa reglerna - hur manga avklarade procent kravs for att fa satta en bok i fetstil?

For ovrigt sitter jag som sagt vid min jobbdator, darav bristen pa svenska bokstaver. Sorry.

Om ofrivillig underhållning

Så länge jag kan minnas har min största sociala skräck varit att tala inför folk. Alltså, två-tre personer går bra, men inte fler än så. I gymnasiet ljög jag till och med ihop en historia om att jag gick hos en psykolog för socialfobi bara för att slippa hålla ett muntligt föredrag i Svenska C (sorry svensklärar-David, om du läser detta). Det är bättre nu, mycket tack vare att jag sen jag flyttade till USA har tvingats kliva ur min komfortzon så pass många gånger att det liksom inte känns så farligt längre. Men, fortfarande gäller att ska jag tala inför folk måste jag ha ett manus att läsa innantill från, så någon vidare inlevelse garanteras icke.

Sen finns det folk som inte har något emot att tala inför folk, som till och med gör karriär av det, men som trots detta inte är speciellt bra på det. Jag har under de senaste dagarna följt The Sing-Off, ett tävlingsprogram i stil med körslaget, fast helt a cappella. Programledaren Nick Lachey (ja, Jessica Simpsons ex) är nog det stelaste jag har sett på TV. Han levererar varje replik i exakt rätt tonläge, och hans tajming är oklanderlig. Men så fort telepromptern framför honom inte visar nästa drag ser han så handfallen ut att det nästan blir pinsamt, och det är uppenbart att utan den där rullande textskärmen skulle han vara en mycket ensam man. Det är också uppenbart att han skulle leverera vad som än stod på samma textskärm med exakt samma sliskigt skämtsamma sneda leende - och halva behållningen med programmet blir plötsligt att sitta och hoppas på en Ron Bugundy.

Om mat och dryck II

Vinmatlagningen fortsätter. Igår blev det änglahårspasta med färsk sparris, svamp och parmesanost. Serverat med en tomat- och fetaostsallad. Jag hade två öppnade flaskor Chardonnay i kylen, en dyr och en billig. Den billiga fick bli marinad åt sparrisen. Den dyra drack jag upp. Här är receptet: Koka pasta. Stek sparris, svamp och rödlök med vitt vin och parmesanost. Blanda. Strö över salt, peppar och mer parmesan. Ät!

Om ett samtal

En trevlig konversation som ägde rum på banken när jag löste in veckans lönecheck för en liten stund sen:

Bankdam (tittar på mig): Wow, I like your face. You have a very cute face.
Jag: Oh. Thank you.
Bankdam (tittar på min lönecheck): One Lily, what's that?
Jag: We do web design.
Bankdam: That sounds like fun. Do you love it?
Jag: I do love it!

Det här var fint på två sätt. Dels älskar jag amerikaners otvungna förhållande till komplimanger. Och dels älskar jag att helt ärligt kunna säga att jag älskar mitt jobb. Jag lämnade banken med ett fånigt leende över hela ansiktet, det måste sett otroligt dumt ut.

Om ingenting, egentligen

Jag förstår inte var den här veckan tog vägen. Någon frågade mig idag vad jag hade för planer för helgen, och jag tänkte att helgen, den är ju långt borta, det är ju fortfarande... tisdag? Sen insåg jag att det är fredag imorgon, och jag förstår inte hur tiden kan gå så fort när man egentligen inte gör något annat än att jobba och hänga på gymmet. I vilket fall som helst har jag nu blivit halvt tvingad att styra upp svenskt julfirande till den 24:e, så till helgen blir det IKEA för att inhandla glögg och pepparkakor och allt annat köttfritt julrelaterat de kan tänkas ha kvar. IKEA lördagen innan julafton, det kommer att bli en lugn och skön upplevelse. Inte. Jamen. Det var bara det jag ville säga.

Om veckan som kommer

1. Eftersom en kanin åt upp min älsklings-Betsey kände jag att det var dags att unna mig en ny. Det här får bli årets julklapp till mig själv. Det underlättas ekonomiskt av att jag inte behöver köpa julklappar åt någon annan. Det börjar också bli något av en tradition, eftersom den gamla kaninätna Betseyville-väskan var min julklapp förra året. Fast då fick jag den inte av mig själv.

2. Jag insåg idag att det bara är en vecka kvar till julafton. Julkänslan har svårt att infinna sig i solskenet och jag har än så länge inga planer. Även om jag i teorin undanbeder mig allt vad julfirande heter känns det fortfarande patetiskt att vara ensam på julafton, så pass hjärntvättad är även jag av årets kommersiella höjdpunkt. Men samtidigt firar man ju inte jul förrän på juldagen här, så jag har en känsla av att det inte kommer vara alltför svårt att hitta något att göra den 24:e.

3. Jag HATAR julsånger. Ända sedan dagen efter Halloween har alla butiker, och då menar jag alla butiker, oavbrutet spelat uteslutande julsånger i högtalarna, och gärna av varianten r'n'b-stjärna-med-karriär-på-nedgång-gör-sig-aktuell-igen-genom-en-sliskig-cover-på-"Santa Claus is coming to town". Jag förstår inte hur de butiksansvariga kan inbilla sig att detta har positiv inverkan på köplusten. Man måste ju liksom springa in och ut ur butikerna för att slippa höra skiten, vilket gör det väldigt svårt att faktiskt lyckas köpa något. Julsånger MÅSTE vara den värsta genren någonsin. Undantaget är väl möjligen om de sjungs av Elvis. Eller Bright Eyes.

Om mat och dryck

Vi hade som bekant vinprovning på julfesten i torsdags, och det blev så pass mycket vin över att jag blev hemskickad med fyra flaskor rött och två vita. Dessvärre redan öppnade, vilket innebär att de bara håller i ett par veckor till. Nu är jag ingen stor vindrickare, men med lite kreativa lösningar har jag ändå lyckats göra slut på en hel del vin redan. Idag lagade jag till exempel en helt fantastiskt god ugnsbakad pastarätt med rödvins- och tomatsås och massor av färsk parmesanost. Serverad med en bärsallad och ett glas av samma Malbec som i såsen Jag skulle gärna ge er receptet, men som alltid när jag lagar mat blev det blev så improviserat att jag inte har en aning om vad jag hade i. Här får ni en rykande färsk bild i alla fall.

Om helgen som gick

I lördags hade jag finbesök från Sverige. Jag fick prata svenska för en kväll, dricka öl och dansa, och spendera natten i en lägenhet med utsikt över hela San Diego, och det var en så bra kväll att det nästan inte gjorde något att lägenhetskaninen spenderade natten med att tugga sönder ena handtaget på min finaste Betsey Johnson-väska.



Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa det mest intressanta jag har hittat i bokhandeln på länge. En roman som skrevs 1945 men inte publicerades förrän 2008. Och som är skriven under pseudonym av två av beatgenerationens främsta rockstars, Jack Kerouac och William S. Burroughs. Men titeln är nog ändå det bästa av allt: And the Hippos Were Boiled in Their Tanks.

Om fördelarna med julen

Imorgon ställer vi till med stor julfest på jobbet. Idag har jag och kollegorna spenderat större delen av dagen på Costco och Party City och köpt festtillbehör, mat, sötsaker och alkohol för över 500 dollar. 60 personer är bjudna. Vi kommer att ha Secret Santa och vinprovning, och vinkillen kommer att ha med sig en champagne som innehåller äkta 24 karats guld i glitterform. Planen är att öppna första mimosa-flaskan vid lunchtid. Då är vi på kontoret lagom runda under fötterna när gästerna anländer vid 18. Kan bli årets företagsfest det här. Måste sova nu för att ladda upp inför detta.

Om oväder och vardagsliv

Det är oväder i södra Kalifornien. Jag vaknade i morse av ett stilla regnsmatter mot fönsterrutan. Det stilla smattret ökade gradvis till en illavarslande regnstorm som fortfarande pågår. Det är intressant hur dåligt förberedd den här delen av världen är på dåligt väder. Att ge sig ut på motorvägen när det regnar i Kalifornien tycks vara ett självmordsuppdrag; ingen fattar hur man kör i blött väglag och det ligger upp- och nedvända bilar längs väggrenen var och varannan kilometer.

Min chef bor i Barstow, ungefär två timmar nordöst om San Diego, i inlandsöknen, och det är tveksamt om hon kan ta sig till jobbet imorgon. Det är nämligen snövarning i Barstow, vilket innebär att delar av motorvägen måste stängas av på grund av olycksrisken. Ja, man kan kanske ha lite förståelse för allmänpaniken som uppstår vid stormar som denna. Det är trots allt max fjärde gången i år det regnar i San Diego.

Oväder till trots har jag ändå haft en bra dag. Min första egendesignade webbsida för kunds räkning publicerades idag (här, och skyll inte på mig, kunden gillade färgerna) och jag har haft galet mycket att göra. Dagen gick så snabbt att jag jobbade över en timme utan att märka det. Kom hem och lagade middag (svamp- och spenatrisotto med vitt vin och parmesanost, jag försöker att äta inte-pasta åtminstone en dag i veckan) samt kollade på Zach and Miri make a porno, som var helt okej trots att jag har ganska svårt för Seth Rogen.

Jag har under de senaste veckorna lagt mig till med vanan att gå och träna i en timme varje dag efter jobbet - det hela underlättas av att fri tillgång till ett gym som ligger fem minuter bort ingår i min hyra. Idag hade jag egentligen inte tänkt gå och träna, mest för att jag inte ville promenera till gymmet i ovädret, och för att jag av principskäl vägrar ta bilen 300 meter. Sen ändrade jag mina principer och körde 300 meter i alla fall. För att väga upp tog jag en kort promenad med min roomies hund när jag kom tillbaka, han såg så himla kissnödig ut, och nu ligger jag i sängen och ska strax släcka lampan. Så, där har ni min dag. Vad har ni gjort?

Om hur det här med vuxenpoäng fungerar

Jag har fått visitkort som är så fina att jag bara vill dela ut dem till alla jag ser. Min titel är "Designer", vilket jag tycker är intressant. Jag har aldrig sett mig själv som en designer. Men står det på visitkortet måste det ju vara sant. Nu ligger jag så pass mycket plus på vuxenpoängskalan att det börjar bli dags att styra upp en ordentlig tonårsfylla för att jämna ut. Ni vet, punkdunk, mäsk, kir, Aurora, alkogel, Diamant, häxa, Sofiero, you name it. Och så lite d-takt på det. Fullt ös medvetslös!

Om en icke-händelse

Jag hade en märklig upplevelse igår. Märklig, för att den var så vardagligt omärklig att den knappt kan räknas som en upplevelse över huvud taget. M kom över på kvällen, jag lagade mat medan han löste dagens korsord i morgontidningen. Vi åt middag vid matbordet och pratade om våra respektive arbetsdagar. That's it. Eftersom jag under större delen av mitt liv i mesta möjliga mån har undvikit både arbete, pojkvänner och matbord var den här insikten i ordinärt vardagsliv omvälvande i sin anspråkslöshet.

Sen lärde jag M begreppet "svenne".

Sen gick vi ut till jacuzzin och midnattsbadade under en klar fullmåne.

Om varats olidliga lätthet

Min femdagarssemester är över och nu känns det skönt att vara tillbaka på jobbet igen. Igår promenerade jag barfota på en tom strand. I fredags regnade det på kvällen, och lagom till solnedgången var halva himlen mörkt grå medan den andra halvan skiftade i olika nyanser av lila och orange, och hela kusten inneslöts i ett postapokalyptiskt sken som andades domedag och pånyttfödelse på samma gång, och i vanlig ordning görs den verkliga upplevelsen ingen rättvisa med min kamera.

Om en ny blogheader

Jag överväger att flytta över hela den här bloggen till en egenhostad Wordpress-server, men i brist på tid och ork och hyfsad server tänkte jag ta tillfället i akt och piffa upp Blogger-mallen en smula istället. Om det var någon som undrade över det plötsliga designbytet alltså.

Om lärandets baksida

Jag läser en distanskurs från Umeå universitet som heter "Javascript och Document Object Model". Jag anmälde mig till den i somras, för att få CSN om jag inte skulle hitta ett jobb, och beslutade mig för att ändå läsa den eftersom jag faktiskt kan ha nytta av innehållet i mitt arbete. Jag har använt färdiga Javascript ett flertal gånger, men aldrig skrivit egna. Att lära sig ett nytt programmeringsspråk går att jämföra med att lära sig ett nytt språk, och det hela är vanligtvis ganska förvirrande till en början, innan man är nere med syntaxen.

Alltså underlättar det om man har en tydlig och pedagogisk läromiljö. Umeå universitets webb-baserade läromiljö skulle kunna vara allt detta, om det inte vore för bristen på (kompetenta) korrläsare. Jag är trots min plötsliga yrkestitel fortfarande mer litteraturvetare/journalist än webbdesigner, och språkvetaren inom mig är betydligt mer högljudd än programmeraren. I den första Javascriptövningen på kursen ser inledningen till uppgiftsbeskrivningen ut så här:

"Din uppgift är att skapa ett javascript som som beräkna färgvärden för för- och bakgrundfärger på en div i ett xhtml-dokument och visar upp dessa färger."

Vid en snabb anblick hittar jag åtminstone fyra grammatikfel bara i denna mening. Jag får fysiskt ont i ögonen. Hur kan uppgiftsförfattaren förvänta sig att någon ska förstå vikten av korrekt Javascript-syntax om man inte ens kan använda korrekt svensk grammatik i en enkel mening? Svenska (i det här fallet) är ju IRL-versionen av ett programmeringsspråk, och borde i egenskap av sådant tilldelas minst lika stor vikt som punkter och semikolon i kodfilerna.

Nu kanske någon vill hävda att jag använder uppgiftsförfattarens respektlöshet för det svenska språket som en ursäkt för att få klaga i bloggen, och därmed skjuta upp arbetet med "att skapa ett javascript som som beräkna färgvärden för för- och bakgrundfärger på en div i ett xhtml-dokument och visar upp dessa färger". Och det har väl denna någon i så fall alldeles rätt i. (Speciellt med tanke på att deadlinen för uppgiften var för en vecka sedan, men det hör egentligen inte hit.) Jag hatar att lära mig nya saker. Jag älskar att KUNNA nya saker, jag önskar bara att man kunde skippa läroprocessen.

Om potatis och Chardonnay

Jag har semester. Inte för att jag tyckte att jag efter två hela arbetsveckor behövde en paus från jobbet, utan för att kontoret är stängt i fem dagar över Thanksgiving-helgen. Smygstartade ledigheten igår med hemlagad lyxmiddag, bad i utomshusjacuzzin och filmkväll. Idag vaknade jag tidigt, åt pannkaksfrukost med M på IHOP, shoppade lite för veckans lönecheck samt gick till gymmet. Nu har jag just vaknat från en eftermiddagstupplur och ska sätta igång att laga middag. Efter fyra månaders jobbsökande/sysslolöshet var jag inte helt entusiastisk över att behöva vara ledig i nästan en hel vecka det första jag gör på nya jobbet. Men jag börjar inse att det här med att vara ledig är visst inte så illa när man har något att vara ledig från.

Imorgon är det alltså Thanksgiving. Jag trotsar min högtidsovilja och firar helamerikansk kalkondag med M och hans familj. Även om jag misstänker att det är ungefär lika illa att vara vegetarian på Thanksgiving som det är att vara det på julen. Jag vet nog hur det går till. Jag sitter där med en potatis och ett salladsblad på tallriken, medan övriga middagsgäster pendlar mellan medlidande och dåligt samvete över sitt eget köttätande. (Det dåliga samvetet går att jämföra med vad SUV-ägare känner i sällskap av hybridbilsägare - man vet att den andra ligger bättre till på moralskalan, men man gillar stora bilar.) Men jag är van. Jag äter min potatis med ett extra glas Chardonnay.

Om en bil

Bara för att jag tjatar om att jag vill ha en ny bil verkar min gamla försöka ta ut förtidspension på riktigt. Redan tidigare bestod listan av saker som inte fungerar på den av bland annat:

• värmen (jobbigt på vintern)
  
• AC:n (jobbigt på sommaren)
  
• fläkten
• avfrostaren
• farten (ja, eller, det är ju inte farten som är trasig, men snabbt går det i alla fall inte)
  
• dörrlåsen (de går att låsa, men inte låsa upp - jag lämnar alltså bilen olåst)
• låset till bakluckan (måste öppnas från en knapp på insidan)
• höger bakdörr (går inte att öppna, förutom ibland, men bara från insidan)
  
• serpentinremmen (för ett jäkla liv när jag startar motorn)
• "check engine"-lampan lyser, oklart varför

Och idag pajade dessutom handbromsen. Vilket är lite olyckligt, eftersom min parkeringsplats är placerad i en lätt uppförssluttning. Lyckligtvis (eh) är mina framdäck i så dåligt skick att bilen knappast rullar någonstans utan ett rejält tryck på gasen, så tills vidare klarar jag mig utan handbroms. Trots allt detta känner jag en ganska rejäl separationsångest när jag tänker på att sälja min lilla skrothög.

Ni förstår kanske varför.

Om frukten av mödan

Det här med pengar är ett intressant fenomen - speciellt när man inte har några. Jag har i egenskap av student varit pank så länge att jag har lärt mig att leva på i princip ingenting. Eftersom jag har anpassat mina vanor efter mina medel kan jag alla knep för att leva snålt. Jag vet till exempel hur många dollar det skiljer mellan nästan alla varor i olika butiker, och anpassar mina inköp därefter - filmjölk och bröd på Trader Joe's, flingor och ost på Food4Less, grönsaker och tofu på Henry's, kläder och skor på second hand eller outlets, och i princip allt annat på Walmart. 

Nu när jag helt plötsligt har ett heltidsjobb och en lönecheck att se fram emot varje fredag vet jag inte riktigt vad jag ska göra med pengarna. Jag ser ingen anledning att plötsligt ändra mina rutiner och börja slösa, och jag har inget som helst sug efter dyra märkeskläder och restaurangbesök. En enda liten skillnad har jag märkt av än så länge.

Min absoluta favoritfrukt är passionsfrukt, och i Sverige hade jag alltid en skål hemma. Här är det för det första nästan omöjligt att hitta en butik som säljer passionsfrukt, och för det andra får man betala minst $2 styck när man äntligen hittar dem. Inte för att jag inte har råd att lägga $2 dollar på en smakupplevelse, det är mer en principsak att inte betala nästan 20 kronor för EN FRUKT. Idag slog jag dock på stort och köpte mig en passionsfrukt. Jag åt den just och kan konstatera att det nog var värt 2 dollar ändå. Kanske är det detta jag kommer att lägga mina surt förvärvade slantar på, i brist på annat. Nu ska jag iväg och se 2012 på bio - chefen bjussar!

SÖNDAG

Jag ljög när jag sa att jag har allt jag någonsin önskat mig. Några saker till är det. Min skrothög till Hyundai har fått för sig att den inte vill gå snabbare än 45 mph, vilket gör det lite besvärligt att köra på motorvägarna, där det är 65 mph som gäller. Jag skulle alltså inte tacka nej till en Prius. Eller en motorcykel. Eller både och.

Men i övrigt tror jag väl att jag har allt jag behöver.

ONSDAG 3

Och vad störd jag skulle bli om jag läste inlägget nedan fast i någon annans blogg. Ångest och misär ger så mycket bättre läsning. Fast det är å andra sidan ingen som tvingar er att läsa den här bloggen heller.

ONSDAG 2

Jag insåg just att mitt liv är helt perfekt, just nu. Jag har allt jag någonsin önskat mig. Vilken märklig känsla. 

ONSDAG

Jag förstår att ni väntar spänt på en uppdatering om hur det går på nya jobbet. Inte? Nå, här kommer den i alla fall. Efter bara två dagar som heltidsanställd webbdesigner är jag helt fascinerad - jag kan inte riktigt förstå att jag får betalt för att vara kreativ. När jag fick höra i förtroende att jag dessutom har högst lön på kontoret fick jag ytterligare en smärre chock, speciellt eftersom pengar verkligen är det minsta jag bryr mig om. 

Min chef är en 32-årig fyrabarnsmamma med fem tatueringar och bred sydstatsdialekt, som varje tisdag bjuder sina anställda (och deras syskon/barn/pojkvänner) på middag och bio. Igår åt vi vegetarisk buffé på Souplantation, samt såg The Box (som dessvärre visade sig vara en av de sämsta filmer jag någonsin sett, alla kategorier, men tanken var god i alla fall). 

Men ja, för att sammanfatta de första intrycken: Allt jag någonsin velat ha är ett jobb som det känns kul att gå till på morgonen. Nu har jag ett som jag inte vill gå hem från. 

På balkongen utanför kontoret

SÖNDAG

Det går bra nu. Lite för bra. Så bra att högre makter tyckte att det var dags att väga upp mitt flyt med lite klassiskt oflyt. Ungefär en timme efter att jag hade flyttat in i nya lägenheten hörde jag en krasch från parkeringsplatsen utanför. Det visade sig att en ung tjej hade backat sin bil rakt in i min, med ursäkten att det var mörkt ute och min bil är svart. (Den är grön, men det kändes onödigt att påpeka.) Tur i oturen är att jag redan kör en riktig skrothög, så en tillplattad bakre kofångare gör ingen större skillnad varken estetiskt eller funktionsmässigt. Men lite snopet var det ändå - inte direkt det välkomnande till kvarteret jag hade väntat mig. 

I övrigt trivs jag otroligt bra i nya lägenheten. Att jag verkligen bodde i ghettot innan har blivit extra tydligt sen jag flyttade till överklassområdet Carlsbad. Gatorna är rena och fina och kantade av raka palmalléer. Och levnadsstandarden i lägenheten når nästan upp till svensk dito, vilket inte är helt vanligt i något annat land än, ja, Sverige. Redan första utekvällen träffade jag dessutom en kille som också visade sig vara en tatuerad nyinflyttad basspelande webbdesigner, så nästa vecka har jag inte bara jobbstart att se fram emot, utan även en dejt. 

Som sagt, det går bra nu. 

TISDAG 3

Det här är intressant, att mitt i all stress just nu känner jag mig mer avslappnad än någonsin. Det har bara gått fem dagar sen jag fick reda på att jag från och med nästa vecka har ett heltidsjobb, och saker och ting har gått så otroligt fort. Jag har som sagt redan hunnit hitta en ny lägenhet samt packa större delen av mina tillhörigheter, och jag flyttar in om två dagar. Men trots stressen med att flytta, göra sig hemmastadd och börja nytt jobb inom loppet av några dagar så är det som om ett lugn har sänkt sig över mig. Jag kan för första gången på,  jag vet inte - fyra år? - slappna av med gott samvete. Jag läser böcker från pärm till pärm, slötittar på hela säsonger av halvfåniga tv-serier, väntar två timmar hos läkaren med en vän för att hon ska slippa gå ensam och skriver tre blogginlägg på samma dag, utan att ha den där ständigt gnagande känslan av att jag egentligen borde göra något annat - plugga, söka jobb, eller båda två. Det är så skönt att jag inte ens kan beskriva det. 

Nej, nu ska jag kolla färdigt på säsong 1 av Greek samt läsa ut Jonas Karlssons Den perfekte vännen. Later, homies.

TISDAG 2

Två lustiga grejer angående mitt nya jobb. Det första är att min huvudsakliga syssla som webbdesigner kommer vara att skriva XHTML- och CSS-kod från scratch, något jag har sysslat med sen de tidiga tonåren men egentligen inte har någon formell utbildning i. Min dubbelkandidat i Medie-och kommunikationsvetenskap och Litteraturvetenskap ser visserligen bra ut i CV:t, men är ganska bortkastad när jag kommer att få betalt för att göra något jag är självlärd i.

Det andra är att när jag pratade med min nya chef på telefon idag berättade hon att det efter intervjuerna hade stått mellan mig och en annan person som de gillade exakt lika mycket, och att de för allt i världen inte kunde bestämma sig för vem de skulle anställa. Därför kom de på idén att den som först mailade ett "tack för intervjun" skulle få jobbet. Mitt tackmail kom tre timmar före den andra personens. Impeccable timing, som vi säger i det här landet.

TISDAG

No rest for the wicked. En snabb uppdatering av det viktigaste just nu: Igår var jag i Carlsbad och kollade på en lägenhet bara någon kilometer från mitt nya jobb. Lägenhetskomplexet har fyra jacuzzis, två swimmingpooler och ett gym. Mitt rum har walk-in-closet och eget badrum, och resten av lägenheten har öppen planlösning och balkong. Runt hörnet ligger ett gigantiskt köpcenter med biograf och butiker, och det är två kilometer till stranden. Jag flyttar in på torsdag.

TORSDAG

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men såhär. Mina roomies har en del seriösa hippieidéer för sig. Till exempel har de naturläkemedel och häxkurer för precis allting, och har botat märkliga åkommor hos mig fler än en gång med salvor, soppor och drycker. De har även ett medium som de besöker med jämna mellanrum, för att få reda på vad framtiden kan ha att erbjuda. Jag som är totalateist och minst sagt skeptisk till allt new age-relaterat skrattar oftast lite sådär lagom överlägset när de berättar om seanser och wiccanska vänner. 

Förra veckan var jag dock på en jobbintervju för en position som webbdesigner här; en liten prisbelönt webbdesignbyrå i Carlsbad där det i princip bara jobbar kvinnor. Jag vill faktiskt gå så långt som att kalla det hela för ett drömjobb. När jag kom hem sa mina roomies att sist de träffade sitt medium hade hon spått en förändring i balansen i hushållet inom fyra månader. Detta var fyra månader sedan. Rumskamraterna tog därför detta som en stark indikation på att jag skulle få jobbet, och flytta ut ur deras extrarum. 

Och idag fick jag ett mail från chefen på One Lily, som erbjöd mig jobbet. Jag tackade ja, förstås. Och grät till och med en liten skvätt av lycka. Nu är det jag som packar mina saker och flyttar till North County. 

FÖDELSEDAG

Födelsedagspresent x 2. Är detta ett medvetet drag från mina föräldrar för att få mig att uppdatera bloggen dubbelt så mycket, eller beror det helt enkelt på bristfällig kommunikation? Oavsett vilket ser jag fram emot läsningen, samt återkommer snarast med ett mer innehållsrikt inlägg.

MÅNDAG

Jag vill vinna den här tävlingen så mycket att det är löjligt. Om jag ändå hade kabel-tv...

SÅ HÄR BOR JAG

Min säng (som för det mesta även fungerar som arbetshörna, matplats och soffa)

Klänningar och en fullt fungerande stereo som jag hittade i gränden utanför min gamla lägenhet

På nattduksbordet just nu

En vägg

Ett litet smakprov från min Homies-samling; ett helt gäng pyttesmå ghettosnubbar i plast som bor på en hylla i mitt rum

Skor, skor, skor!

FREDAG

Jag blir så lätt rastlös. Det händer framför allt när jag stannar på samma ställe för länge. Då krymper omvärlden och jag utvecklar klaustrofobiska tendenser - en kombination som inte är att leka med. Ibland kan det ha rent livsomvälvande konsekvenser, som den gången jag tog mitt pick och pack och flyttade till andra sidan Atlanten. Ibland är det mindre akut. 

Den mildare formen av detta tillstånd botas enklast med rörelse, att resa, om så bara till en grannstad eller ett grannland. Nu råkar det vara så att mitt nuvarande visumläge inte låter mig lämna USA, eftersom jag då inte är garanterad att bli insläppt igen. Man skulle därför kunna säga att jag är fångad här. 

Man skulle också kunna se det på motsatt vis; som ett utmärkt tillfälle att resa inom landet, som ju råkar vara både stort och nyansrikt. Högst upp på listan över städer jag kan tänka mig att fly till när eskapisten inom mig vaknar nästa gång är San Francisco. Och Portland, Oregon. Problemet med båda dessa städer är dock att de ligger så pass långt norrut längs kusten att det har hunnit bli höst där. Riktig höst alltså, inte skenhöst som i San Diego. Och är det något jag verkligen inte uppsöker frivilligt är det regn, rusk, mörker och kyla. Efter 20 svenska vinterhalvår har jag helt enkelt fått nog. 

Nästa helg är det Halloween. Helgen efter det är det, om allt går enligt planerna, dags att tillfälligt stilla rastlösheten igen. Då drar vi till Vegas - i syndens näste är det fortfarande sommar. 

Diana och jag insuper den lokala kulturen. Las Vegas, januari 2009. 

TISDAG

Det här med språk är intressant, och hur man anpassar sig till sin omgivning. När jag just hade flyttat hit fick jag ständigt höra att jag hade en "cute accent"; min svenska brytning var inte fruktansvärd, men ändock märkbar. Jag vet inte när förändringen skedde - det mest logiska svaret är väl "gradvis" - men numera hör 99% av alla amerikaner jag träffar ingen skillnad på mitt uttal och deras eget. Jag märker det inte själv - och vissa ord är fortfarande värre än andra om man vill dölja sin brytning (girlfriend är ett praktexempel) - men på senare tiden har jag fått mängder av kommentarer angående det hela. Till exempel var jag på en fest nyligen där folk uppenbarligen tog mig för amerikan, tills någon fick reda på att jag var från Sverige. Resten av kvällen blev jag presenterad som "the Swedish girl with no accent". Och min (amerikanska) kompis S påstår ibland att jag pratar bättre engelska än många amerikaner hon känner, men jag anar att det är en smula överdrivet. 

Jag är fortfarande inte helt klar på huruvida det är en förolämpning eller en komplimang att bli tagen för amerikan. En sak som är säker är dock att det underlättar daglig kommunikation med främlingar, då man hela tiden slipper småprata om Sverige hit och Sverige dit - så svensk är jag fortfarande att jag undviker småprat i mesta möjliga mån. Dessvärre är jag rädd att det hela går ut över min svenska, som har blivit läskigt amerikaniserad på sistone. Främst, anar jag, beroende på det faktum att jag aldrig använder den.